jennylof

Jag lägger ner detta bloggprojekt nu, på obestämd tid. Kan eventuellt hända att jag skriver ett spontaninlägg nu och då.

Ekenäs-och Karisdialekten är på många sätt lika. Vissa skillnader finns det förståss. Kom på mig själv idag med att uttrycka mig på äkta "kariska" (efter ca 3 år som Karisbo) eftersom jag "laga klister på bolln". För alla vet ni ju att i Karis "lagar" man allt.

Det vankas plättkalas på Djupsvängen. Mannen har stekt en stor hög. Men vad gör Jenny, (hamnar) kör(a) iväg till hallen och tränar. Damn!

Jag hann, för några dagar sen tänka, att vi inte varit så mycket sjuka denna höst. Det skulle jag inte ha tänkt. Igår spydde Li ner både sig själv och sängen. Lyckligtvis verkar det vara av den snabbt övergående formen eftersom det ej kommit mera.

Med farsdagspresenterna öppnade (i år blev det en klassisk present-nämligen badrock, intressantast var i alla fall de som barnen själva lagat i lekis/skolan/eftis), hushållet uppsnyggat, hushållsmaskinerna påsatta är det dags att packa nästa matchväska. Knäckt av gårdagens handbollsförlust ska jag idag göra allt som står i min makt för att vi med FBC Elit tar två innebandysegrar i Brunakärr. För motståndet står ViTa och Pallokeisarit.

Det blev en brakförlust mot Sjundeå idag. Vi var så urdåliga man kan vara. Nu väntar herrmatch mot Fenix, hoppas de spelar bättre.

Tuttavvänjningen går som smort. Jippii!

Min lediga dag har ej börjat på bästa sätt. Först blev det strid med storasyster angående vilka kläder som skulle sättas på till skolan. Kort efter att Ida lämnat huset sket Li ett megalass under köksbordet, kletade in en hand och fot och först därefter berättade åt mig om sin lilla olycka. Nu är dock allt frid och fröjd, jag har fått mitt morgonkaffe och jag har fått läsa Västis i lugn och ro. 

Ida var i essernas esse idag då den första snön fallit. Varma kläder kläddes på och hon såg till att lillsyrran fick sin varmaste (och definitivt fulaste) mössa på sig. "Den skyddar mot alla virus därute" som Ida uttryckte sig. Nu står både snögubbe och snölykta på gården. Förhoppningsvis smälter inte allting bort så snabbt.

Gårdagen bjöd på bortamatch mot ÅIFK som vi med nöd och näppe vann. Helgen blir matchtät, med handboll på lördag och innebandy på söndag. Tre dagar ledigt från jobbet väntar mig, skönt!

Kvällen fick ett litet ovanligt slut igår då jag efter bortamatch mot HIFK hamnade på dopingtest. Jag som alltid sagt att den dagen jag kommer hamna ge ett urinprov vid dylika test kommer det gå som smort. Men nej, pisset det rann nog som det skulle, men kvaliteten var det fel på.

Matchstarten var redan i senaste laget (20.30) och slutade vid 21.45. Efter viss information av trion från antidopingsamt ifyllande av blanketter (exempelvis vilka mediciner hade jag plockat i mig de senaste 7 dygnen) tyckte jag att det var dags att träffa burken. Klockan 22.42 var jag den första (av fyra spelare) att, med publik, ALLA byxor ner till knä, samt t-skjortan uppvikt, försöka träffa burken. 90 ml var minimi, jag presterade och kissade 180 ml. Därefter skulle urinet hällas i diverse burkar samt slutligen "det stora testet" där urinen skulle kollas ifall den var tillräckligt koncentrerad (för att vara godkändt). Nu hade jag ju, som vanligt, druckit ofantliga mängder vatten under matchen så mitt piss var mer vatten än piss och var därmed underkänt (i sifror var det 1,03, för godkänt krävdes 1,05). Proven sparades och packades i alla fall ner samtidigt som jag blev informerad om att jag måste vänta EN timme innan nästa prov kan ges samt att jag inte fick dricka något under denna timme. Gärna skulle jag få äta något, men varifrån får man något ätbart den tiden på dygnet? (Ni som känner till Idrotthuset vet att det finns en Hesburger mittemot hallen men den hade ju stängt vid det här laget). 

Klockan var således 23.43 när jag gjorde mitt andra försök. Jag såg ju redan på färgen att även detta skulle vara för vattnigt, men hela proceduren med burkar och lock som skulle stängas och siffror som skulle kollas, gjordes om och sist gjordes testet som kollade hur koncentrerat urinet var. Svaret denna gång: 1,01, dvs. så nära vatten man kan komma. Suck!

Efter detta ringde ledaren för anti-dopingtrion någon slags anti-doping jour och förklarade situation. Urinet som bara blev mer utspätt, bristen på föda, en vaktmästare som var arg och ville hem...och slutligen fick jag beskedet om att även jag får åka hem. MEN, jag ska vara beredd på att det idag, imorgon, eller om en vecka kan komma någon hem till mig/till träningen och göra ett nytt prov. Välkommen, säger jag bara!

Som tack för besväret fick vi testade ett par skosnören av guld som hör till Puhtaasti paras/Rent spel är bäst kampanjen. Vilka tossor de ska pryda är ej ännu bestämt.

En sådan trevlig fredag kväll hade jag.

Idag har jag fått vaccin mot svininfluenssa. Jag hade först bestämt mig för att inte ta men efter att ha funderat en gång till så tog jag det. En orsak var att många av de som dött varit unga, mellan 20 och 30 år. Nu har jag överarmen ordentligt sjuk! Autch!

Nu först märkte jag att jag, i mitt förra inlägg, ej var så teknisk och klarade av att sätta in en länk...nåjaa så värst mycket missade ni inte!

med fotbollsstraffen alltså. Men jag var inte den enda, ingen av oss fick mål. Lite orättvist då fotbollsjuniorerna, neligt rykten, även var handbollsjuniorer, så de satte ju sina handbollsstraffar. Mest kul var att även kändislaget ville kasta handbollsstraffar. De plockade Jessi relativt enkelt, vara ett par slank in. Fotbollsmatchen vanns av K Supermarket Dream team med 10-3. Mest synd var det om Jani Sievinen, som skadade knät.

 Läs mera här

...på söndag ska ni dyka upp i Sisu Arena klockan 15. Då bjuds ni på en högklassig fotbollsmatch mellan "diverse finska stjärnor" mot K-Supermarket dream team. MEN mest spännande blir det i paus då handbollsdamerna, alltså vi, möter fotbollspojkjuniorerna i en strafftävling. Vi skjuter fotbollstraffar medan pojkarna skjuter handbollsstraffar. Och jag kommer då att försöka lägga en av dessa straffar. Intäkterna går till Unicef-Handbollsdamerna-fotbollsjuniorerna.