jennylof

Ida har, så länge jag kan minnas, varit bra på att härma djur (det tyckte t.om. hennes lekistanter). Då menar jag deras rörelser. Bäst är hon på att imitera en gående tiger, med skulderbladen upphöjda.







Ser ni likheten?

Efter 2600 (!) hopp med hopprepet, 30 minuters länk före det, samt diverse mag- och ryggövningar är jag definitivt färdig för sängen. Kimo, om någon, vet hur vi ska komma i form inför säsong 2009-2010. Jag ber till Gud att jag kan gå imorgon.

Dagen som ensamstående trebarnsmamma börjar lida mot sitt slut. Även om barnen varit (relativt) snälla tackar jag Gud (?) för att jag inte har så tätt mellan mina egna barn.

Eftersom Isolde sov så länge som till halv fyra första gången hon sov hade jag tänkt hålla henne vaken tills dess att hon gick i säng för natten. Det betydde att efter klockan 18 så skulle hon ständigt vara i famnen.

Li satt med Ida i Idas rum och tittade på Mumin och allt var frid och fröjd tills Li ropa  "Maaammmmaaa" "Sisssaaaa" "Åppppeee". Då var det bara att lägga Isolde på golvet (=gallskrik) och gå upp och torka av en nerkissad Li/soffa. Varpå Ida ger en smäll i Lis huvud (för den nerkisade soffan), så att hon också börjar gråta. Sedan springer Ida ner, stöter tån i trappan och börjar också hon gråta. Och jag, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag väljer det förstnämnda.  Efter en stund skriker Ida "mamma, varför kunde du inte säga åt Elin att du redan har två barn och inte behöver ett tredje! Jag hatar Isolde och Li!"

När det var dags för kvällsgröt var Isolde så sömning så för att hon alls sku äta något hamna jag mata henne ståendes med henne i famnen.

En händelserik eftermiddag, men nu sussar de två yngsta (+nallar) så sött i vår säng. Li har förresten just lärt sig att säga Isolde eller "Shåålde" som hon säger. 

                                  

Gubben har flytt huset för dagen( och natten) och syster med sambo är på barnfritt bröllop. Då återstår Li och Isolde här hemma. (Ida ser man sällan något av nuförtiden, hon är ute dagarna i ända med grannen). Vilken tur att jag ändå har Li som liten hjälpreda till Isolde. Just hjälpte hon till att ge henne flaskan.

Idag började semestern, del 1. Denna består utav endast en veckas ledighet medan nästa ledighet sträcker sig under tre veckor. Morgondagen är fullspeckad med program (det har vi ju också fått läsa på Västis). Först på programmet står Lions loppis klockan nio, sedan blir det antagligen att köra hem tillbaka en sväng för att sedan återvända till Ekenäs, möta upp med arbetskamraterna vid Soldathemmet och sedan starta i Kanontian. 50 minuter är målet, har faktiskt ingen aning om jag klarar det eller inte (har dock sprungit Kanontian på 43 minuter för X antal år sen). På kvällen bär det sedan av till Sverige.

Jag frågade just Fredi om jag får gå i säng redan, lider tyvärr av "min mamma syndrom" då kvällströttheten är ett faktum redan klockan åtta på kvällen, så icke sällan somnar jag tillika med Li.

Håll tummarna för bättre väder imorgon, när vi ska susa fram i våra blåa Carema t-skjortor (om jag alls får en, det är nämligen så att jag har fått ta över någon annans plats i startfältet, så detta att jag skulle springa Kanontian blev klart igår)!