jennylof

Kvällen fick ett litet ovanligt slut igår då jag efter bortamatch mot HIFK hamnade på dopingtest. Jag som alltid sagt att den dagen jag kommer hamna ge ett urinprov vid dylika test kommer det gå som smort. Men nej, pisset det rann nog som det skulle, men kvaliteten var det fel på.

Matchstarten var redan i senaste laget (20.30) och slutade vid 21.45. Efter viss information av trion från antidopingsamt ifyllande av blanketter (exempelvis vilka mediciner hade jag plockat i mig de senaste 7 dygnen) tyckte jag att det var dags att träffa burken. Klockan 22.42 var jag den första (av fyra spelare) att, med publik, ALLA byxor ner till knä, samt t-skjortan uppvikt, försöka träffa burken. 90 ml var minimi, jag presterade och kissade 180 ml. Därefter skulle urinet hällas i diverse burkar samt slutligen "det stora testet" där urinen skulle kollas ifall den var tillräckligt koncentrerad (för att vara godkändt). Nu hade jag ju, som vanligt, druckit ofantliga mängder vatten under matchen så mitt piss var mer vatten än piss och var därmed underkänt (i sifror var det 1,03, för godkänt krävdes 1,05). Proven sparades och packades i alla fall ner samtidigt som jag blev informerad om att jag måste vänta EN timme innan nästa prov kan ges samt att jag inte fick dricka något under denna timme. Gärna skulle jag få äta något, men varifrån får man något ätbart den tiden på dygnet? (Ni som känner till Idrotthuset vet att det finns en Hesburger mittemot hallen men den hade ju stängt vid det här laget). 

Klockan var således 23.43 när jag gjorde mitt andra försök. Jag såg ju redan på färgen att även detta skulle vara för vattnigt, men hela proceduren med burkar och lock som skulle stängas och siffror som skulle kollas, gjordes om och sist gjordes testet som kollade hur koncentrerat urinet var. Svaret denna gång: 1,01, dvs. så nära vatten man kan komma. Suck!

Efter detta ringde ledaren för anti-dopingtrion någon slags anti-doping jour och förklarade situation. Urinet som bara blev mer utspätt, bristen på föda, en vaktmästare som var arg och ville hem...och slutligen fick jag beskedet om att även jag får åka hem. MEN, jag ska vara beredd på att det idag, imorgon, eller om en vecka kan komma någon hem till mig/till träningen och göra ett nytt prov. Välkommen, säger jag bara!

Som tack för besväret fick vi testade ett par skosnören av guld som hör till Puhtaasti paras/Rent spel är bäst kampanjen. Vilka tossor de ska pryda är ej ännu bestämt.

En sådan trevlig fredag kväll hade jag.

Idag har jag fått vaccin mot svininfluenssa. Jag hade först bestämt mig för att inte ta men efter att ha funderat en gång till så tog jag det. En orsak var att många av de som dött varit unga, mellan 20 och 30 år. Nu har jag överarmen ordentligt sjuk! Autch!

Nu först märkte jag att jag, i mitt förra inlägg, ej var så teknisk och klarade av att sätta in en länk...nåjaa så värst mycket missade ni inte!

med fotbollsstraffen alltså. Men jag var inte den enda, ingen av oss fick mål. Lite orättvist då fotbollsjuniorerna, neligt rykten, även var handbollsjuniorer, så de satte ju sina handbollsstraffar. Mest kul var att även kändislaget ville kasta handbollsstraffar. De plockade Jessi relativt enkelt, vara ett par slank in. Fotbollsmatchen vanns av K Supermarket Dream team med 10-3. Mest synd var det om Jani Sievinen, som skadade knät.

 Läs mera här

...på söndag ska ni dyka upp i Sisu Arena klockan 15. Då bjuds ni på en högklassig fotbollsmatch mellan "diverse finska stjärnor" mot K-Supermarket dream team. MEN mest spännande blir det i paus då handbollsdamerna, alltså vi, möter fotbollspojkjuniorerna i en strafftävling. Vi skjuter fotbollstraffar medan pojkarna skjuter handbollsstraffar. Och jag kommer då att försöka lägga en av dessa straffar. Intäkterna går till Unicef-Handbollsdamerna-fotbollsjuniorerna.

Hem från Sello kom vi med precis det vi var ute efter och faktsikt inte så mycket mer. Köpte faktiskt ingenting åt mig själv (om inte en klädhängare från Indiska räknas). Bråttom blev det hem till träningen då jag ej hittade bilen, (som jag hade flyttat på för att ej få parkeringsböter och samtidigt glömt att lägga bokstaven på minne) i parkeringshuset.

Handbollsträningen fick ett litet oväntat slut för min del då jag i "gladiatorövningen" fick en armbåge i ögat så att huden bredvid sprack. I samförstånd med Christa slog vi våra kloka sjukskötarhuvuden ihop och bestämde oss för att uppsöka jouren, i fall om att det skulle behöva sys/limmas eller något. Inget kunde dock göras eftersom sprickan är så nära öga. Blå och svullen är jag nu runt ögat så gummorna jag imorgon ska sköta, på min snabbarbetstur kl. 7-10, får väl en smärre chock. 

 
                             



På bilden ser det ju inte så farligt ut, mera svullet i verkligheten. "Mamma pipi i hubbe" (=huvve) sa Li.

Denna lapp uppenbarades på vindrutan medan Gubben pumpade musklerna i Bäljars punttis:





Next stop: Sello. Storasyster, som för övrigt har sitt livs första höstlov, behöver nya vinterstövlar.

Idag när vi kom hem från hallen hängde en påse på dörren. Påsen innehöll en massa kanelbullar! Mums! tyckte vi och satte oss genast för att äta. Samtidigt försökte vi förståss klura ut vem den snälla bagaren var. Rätt så snabbt kom vi till att det endast fanns ett alternativ och det var ju Susse, såklart! Och rätt hade vi.

Loppis besöktes igår igen och hem kom jag med ett par tuffa jeans åt Li i nyskick. Pris 50 cent.

                              

Li har, sedan hon ammades, haft en stor passion för bröst. Handen slinker gärna innanför skjortan på den som har henne i famnen (även hos de utan bröst-alltså männen). Ännu uppenbarare blir hennes förtjusning då man är naken. Vi besökte Ekenäs simhall idag och väl inne i bastun, när hon satte sig bredvid mig, kom handen och kinden mot bröstet samtidigt som hon uttryckte sig: "Mammas iso". Efter en stund kommer en dam in i bastun med en omfångsrik barm varvid Li utbrister: "MAMMA, STOORA ISON!!". Jag ville sjunka genom bastulaven...



(Iso=tiso=tiss)

Ett gammalt fult och elakt troll är för tillfället Lis absoluta favoritsång. Här är ett litet smakprov, samtidigt som  hon mumsar i sig vispgröt som mommo Inga lagat.

Den tekniska biten har Ika hjälpt mig med, tack!

Gasade för en stund sen hem från handbollsträningen längs med Bangatan. Hann dock inte så långt före jag blev stannad av poliserna. Öppnade fönstret och polisen konstaterade att jag varit lagstridig och kört överhastighet. Genomsvettig (av träningen så klart) och med förhöjd puls stegade jag mot polisbilen. Kände mig som den största brottslingen genom tiderna. Väl inne i bilen frågades efter körkortet, tror ni jag hade med det till träningen, nej, så de sökte upp det via datorn. Därefter frågade de ett hurudant körkort jag har och var det är utfärdat. "Öhh...jag har ett vanligt" var allt jag fick ur mig, "ja o i Ekenäs är det väl utfärdat?!" Herr polis meddelar sedan att jag kört 45 på 40:s väg och att jag denna gång kommer undan med en skriftlig varning.  När jag går tillbaka hojtar den polisen som stannade mig till: "Pääsit säihkäydyksellä" (eller något ditåt, min finska är inte så bra). Jag bara nickade till svar och gick till bilen. Jag behöver väl inte säga att poliserna inte pratade ett ord svenska. 


                                                          

Det blev en vinst i gårdagens bortamatch. Vinsten satt dock hårt åt då vi vid cirka 15 minuters spel låg under med 18-14. En time-out väckte därefter laget och vi utgick som segrare med 21-23. Bra jobbat flickor!

Slutade jobba idag vid halv två tiden vilket betydde att jag, precis då de just vaknat från dagsömnen, skulle plocka upp Li från lekis. Då jag stegar in sitter Li och klär på sig, själv! Jag (vi) har tydligen inte förstått att det är något hon klarar av själv utan gladeligen klätt på henne hemma vareviga dag. Imorgon blir det ändring, men jag tvivlar på samarbete.

Ida kom förresten idag hem med resultatet på sitt första prov (hade man själv prov i årskurs 1?). 24p/24p i matematikprovet och jag hade nöjet att få sätta min underskrift på pappret.

Imorgon "börjar" serien igen, Grankulla IF står för motståndet, på bortaplan!

Efter en hel dag på jobb/lekis/skola är det inte den smartaste idén att besöka butiken. Trött mamma och trötta och hungriga barn i matbutik är en dålig kombination. Men vad göra då planeringsförmågan ej varit den bästa och kylskåpet gapar tomt. Då är det bara att styra Peugeoten mot butiken.

Handlandet gick faktiskt över förväntningarna idag. Ingen strid om det skulle tas en liten eller stor handelskärra. Båda barnen valde liten. Inget tjafs om vem som skulle få bananerna, brödet, mjölken etc. jag kunde lugnt plocka turvist. Inget självplock i kärran så att mamma måste springa runt halva butiken och sätta tillbaka bullan, godiset eller chokladpuddingen (okej en leverlåda slank ner i Idas kärra-i gömman längst under-och j-vla tur var väl det eftersom jag hade glömt bort att hon hade fotisträning och i andra fall inte skulle ha hunnit äta något annat än en snabbvärmd låda).
MEN, inte en butiksresa utan extra ingredienser. När jag står och packar kassarna fulla står Li och rycker mig i byxbenet, hon ska hjälpa till. Lyfter upp henne och fortsätter rada in maten. Efter en stund ropar hon till, "NANNA!" och när jag tittar ner i kassen ligger där två påsar godis. Tur i oturen att hon uttryckte sin förtjusning över godiset eftersom jag inte annars skulle ha märkt att denna lilla tjuv börjat plocka åt sig av grannens köpta godheter. Plockar lite generat bort påsarna och kollar att inte något annat hamnat i fel kass. Fortsätter sedan plocka in av maten och efter en stund står hon där med godispåsarna i händerna. Sätter bort dem ännu en gång och säger åt Li att vi har inte köpt godis idag. Plockar in det sista av vår mat och Li hinner ännu göra ett sista stöldförsök och försöker plocka åt sig "grannens" mjölk. Nej Li nu får du gå ner. Och som vanligt då Li blir arg flyger något klädesplagg, denna gång endast ena skon innan en blixtsnabb mamma hindrar henne att fortsätta.  Puust.