Dopingtestad
Kvällen fick ett litet ovanligt slut igår då jag efter bortamatch mot HIFK hamnade på dopingtest. Jag som alltid sagt att den dagen jag kommer hamna ge ett urinprov vid dylika test kommer det gå som smort. Men nej, pisset det rann nog som det skulle, men kvaliteten var det fel på.
Matchstarten var redan i senaste laget (20.30) och slutade vid 21.45. Efter viss information av trion från antidopingsamt ifyllande av blanketter (exempelvis vilka mediciner hade jag plockat i mig de senaste 7 dygnen) tyckte jag att det var dags att träffa burken. Klockan 22.42 var jag den första (av fyra spelare) att, med publik, ALLA byxor ner till knä, samt t-skjortan uppvikt, försöka träffa burken. 90 ml var minimi, jag presterade och kissade 180 ml. Därefter skulle urinet hällas i diverse burkar samt slutligen "det stora testet" där urinen skulle kollas ifall den var tillräckligt koncentrerad (för att vara godkändt). Nu hade jag ju, som vanligt, druckit ofantliga mängder vatten under matchen så mitt piss var mer vatten än piss och var därmed underkänt (i sifror var det 1,03, för godkänt krävdes 1,05). Proven sparades och packades i alla fall ner samtidigt som jag blev informerad om att jag måste vänta EN timme innan nästa prov kan ges samt att jag inte fick dricka något under denna timme. Gärna skulle jag få äta något, men varifrån får man något ätbart den tiden på dygnet? (Ni som känner till Idrotthuset vet att det finns en Hesburger mittemot hallen men den hade ju stängt vid det här laget).
Klockan var således 23.43 när jag gjorde mitt andra försök. Jag såg ju redan på färgen att även detta skulle vara för vattnigt, men hela proceduren med burkar och lock som skulle stängas och siffror som skulle kollas, gjordes om och sist gjordes testet som kollade hur koncentrerat urinet var. Svaret denna gång: 1,01, dvs. så nära vatten man kan komma. Suck!
Efter detta ringde ledaren för anti-dopingtrion någon slags anti-doping jour och förklarade situation. Urinet som bara blev mer utspätt, bristen på föda, en vaktmästare som var arg och ville hem...och slutligen fick jag beskedet om att även jag får åka hem. MEN, jag ska vara beredd på att det idag, imorgon, eller om en vecka kan komma någon hem till mig/till träningen och göra ett nytt prov. Välkommen, säger jag bara!
Som tack för besväret fick vi testade ett par skosnören av guld som hör till Puhtaasti paras/Rent spel är bäst kampanjen. Vilka tossor de ska pryda är ej ännu bestämt.
En sådan trevlig fredag kväll hade jag.
Matchstarten var redan i senaste laget (20.30) och slutade vid 21.45. Efter viss information av trion från antidopingsamt ifyllande av blanketter (exempelvis vilka mediciner hade jag plockat i mig de senaste 7 dygnen) tyckte jag att det var dags att träffa burken. Klockan 22.42 var jag den första (av fyra spelare) att, med publik, ALLA byxor ner till knä, samt t-skjortan uppvikt, försöka träffa burken. 90 ml var minimi, jag presterade och kissade 180 ml. Därefter skulle urinet hällas i diverse burkar samt slutligen "det stora testet" där urinen skulle kollas ifall den var tillräckligt koncentrerad (för att vara godkändt). Nu hade jag ju, som vanligt, druckit ofantliga mängder vatten under matchen så mitt piss var mer vatten än piss och var därmed underkänt (i sifror var det 1,03, för godkänt krävdes 1,05). Proven sparades och packades i alla fall ner samtidigt som jag blev informerad om att jag måste vänta EN timme innan nästa prov kan ges samt att jag inte fick dricka något under denna timme. Gärna skulle jag få äta något, men varifrån får man något ätbart den tiden på dygnet? (Ni som känner till Idrotthuset vet att det finns en Hesburger mittemot hallen men den hade ju stängt vid det här laget).
Klockan var således 23.43 när jag gjorde mitt andra försök. Jag såg ju redan på färgen att även detta skulle vara för vattnigt, men hela proceduren med burkar och lock som skulle stängas och siffror som skulle kollas, gjordes om och sist gjordes testet som kollade hur koncentrerat urinet var. Svaret denna gång: 1,01, dvs. så nära vatten man kan komma. Suck!
Efter detta ringde ledaren för anti-dopingtrion någon slags anti-doping jour och förklarade situation. Urinet som bara blev mer utspätt, bristen på föda, en vaktmästare som var arg och ville hem...och slutligen fick jag beskedet om att även jag får åka hem. MEN, jag ska vara beredd på att det idag, imorgon, eller om en vecka kan komma någon hem till mig/till träningen och göra ett nytt prov. Välkommen, säger jag bara!
Som tack för besväret fick vi testade ett par skosnören av guld som hör till Puhtaasti paras/Rent spel är bäst kampanjen. Vilka tossor de ska pryda är ej ännu bestämt.
En sådan trevlig fredag kväll hade jag.
Kommentarer
Postat av: ika
Oj, har dom blivit så tarkka. Känns nog inte som om någon skulle behöva dopa sig för att spela handboll i Finland.. men, men man vet ju aldrig.
Trackback
