jennylof

Strax efter klockan 19 löpte mannen i mål i går, rätt så blek i nunan. Tiden blev lite över 4 timmar, godkänt då målet denna första gång var att komma i mål. Krampande muskler och ett knä som smärtade var krämpor som uppdagades under loppets gång. Efter detta lopp besannades mina farhågor om att ett maratonlopp är en verklig pina och det är något som jag ALDRIG vill genomföra. Vi, anhängare, gick också säkert 10 km i går då det på olika platser skulle hejas och aldrig hade vi så roligt som att titta på folks olika springstilar. Den löpare som stupade i marken med endast 100 m kvar att springa ligger färskast på minne. Två från publiken rusade till hjälp och de sista metrarna bars han i mål, då benen inte på något sett höll honom stående. Nu, fridrotts VM på TV.