jennylof

Kvällen i går spenderades med arbetskamrater på La Vida, först en form av föreläsning och sedan en bit, väldigt god, mat. Därefter var det bowling på tur. Det är alltså med en liten fördel jag idag äntrar bowlinghallen på nytt, i sällskap av handbollsbrudarna. Stämningen är dock en aning dyster då jag nåddes av nyheten att Sabbes knä kräver operation. Främre korsbandet av. Så kanske det blir att dränka sorgerna idag?  Planerna för kvällen är öppna. Och en av frågorna stavas: Affes eller Ettan?

 

Det värsta inom idrotten är skador. Humöret skönk därför ytterligare då Sabbe idag på träningen skadade knät. Det måtte inte vara allvarligt. Fan.

Strax efter klockan 19 löpte mannen i mål i går, rätt så blek i nunan. Tiden blev lite över 4 timmar, godkänt då målet denna första gång var att komma i mål. Krampande muskler och ett knä som smärtade var krämpor som uppdagades under loppets gång. Efter detta lopp besannades mina farhågor om att ett maratonlopp är en verklig pina och det är något som jag ALDRIG vill genomföra. Vi, anhängare, gick också säkert 10 km i går då det på olika platser skulle hejas och aldrig hade vi så roligt som att titta på folks olika springstilar. Den löpare som stupade i marken med endast 100 m kvar att springa ligger färskast på minne. Två från publiken rusade till hjälp och de sista metrarna bars han i mål, då benen inte på något sett höll honom stående. Nu, fridrotts VM på TV.

Efter ett dygns betänketid svarade jag tränaren med ett Nej. Orsaken ligger främst hos min söta barn som jag inte vill vara mera borta från än vad jag är nu. Dessutom tror jag att den inte skulle vara alltför lätt att få ledigt från jobbet med så kort varsel.

Imorgon börjar Ida skolan och frågorna och funderingarna haglar tätt: "Hur vet man när man ska gå hem", "Man får läxor redan första dagen", "Förr måste man ha matlåda med till skolan, men det behöver man väl inte nu?" etc. Skolväskan med nyinköpt "Pet shop" penal är packad och kläderna framplockade inför morgondagen. Får se om hon alls får sömn ikväll.

Fredag kväll och jobbveckan undan. Känner press på att få undan veckans långlänk idag men bastu och sängen lockar mera. Helgen kommer att bjuda på 1-års kalas med allas vår Isolde. Kan ej förstå att det gått (nästan) ett år (21.8) sedan jag svettades tillsammans med Elin i förlossningsalen, missade min gynekologtid och blev fotad av fartkameran (fick dock aldrig böter). Den natten det lilla undret föddes kommer jag aldrig, precis som mina egna förlossningar, glömma. Tur i oturen att Andreas inte var på hemmaplan då hon titta ut.



Stolt moster badar nyfödd baby.